Naturstig

Välkommen till Mässkär!

Ni beträder nu både historisk och jungfrulig mark. Historisk i den meningen att här har fiskare verkat i sekler och lotsar sedan 1780-talet.
Jungfrulig i den meningen att Mässkär med landhöjningen stigit upp ur havet först 700 år e.Kr.
En rundvandring på Mässkär ger Er en inblick i öns historia och dess omväxlande natur. Mycket nöje!

SuomiEnglish

1. Inhuggningen i berget är ett autentiskt vattenståndsmärke. Det gjordes av lotsar år 1900 och visar medelvattenståndet det året. Jämför det med vattenytan nu. Se så mycket landet stigit på drygt 100 år.

2. Skifferplattan anger vattenståndet på 1650 talet. Se hur mycket ön har stigit sedan Jakobstad grundades. Längs stigen uppåt finns liknande skifferplattor som visar vattenståndet. Det är drygt 100 år mellan dem.

3. Skifferplattan här anger vattenståndet på 1100-talet. Då tog vikingatiden slut. Plattan på berget är en minnesplatta över den sista sjöbevakningsbesättningen som lämnade ön år 1992. Platten vid husknuten anger vattenståndet då vikingatiden började. Då var Mässkär bara en liten kobbe.

4. Gamla Lotsstationen byggdes 1856 efter Krimkrigets slut. Under kriget hade också båken rivits och farledsmärken avlägsnats för att inte vägleda engelska flottan in till Jakobstad. Tillbyggnaden uppfördes 1912 för att inhysa lotsar från Svarta havet då våra egna sade upp sig i protest mot att lotsväsendet underställdes det ryska marinministeriet.

5. Nya lotsstationen byggdes 1956-58. Den utrustades med modern teknik: centralvärme, vattenledning, radare, radiokontakt till fartygen mm. Nedre våningen var sjöbevakningsstation ända till 1992. Övre våningen var lotsstation till 1994. Då tog Föreningen Mässkärs lotsstation r.f. över stationen. Huset fungerar nu som café, restaurang och sommarhotell under namnet Mässkärs Naturstation.

6. Den lilla röda stugan ”Ainas stuga” är typisk för hus i skärgården vid tidigt 1900-tal. Sommarstugorna här kring lotsstationen har varit lotsarnas sommarbostäder. De flesta ägs ännu av ättlingar till lotsarna.

7. Ge akt på artrikedomen. Vid en inventering på 1990-talet fann man över 450 olika växter på Mässkär. På ön häckar över 60 olika fågelarter. Här växer våra vanligaste bär förutom havtorn. Ni ser lingon, tranbär, blåbär, odon, hjortron och kråkbär.

8. Här stod i tiderna en radiofyr; en hög mast med en ring runt den på mitten. Den gav en egen kännspak signal som man med en pejlantenn fångade upp. Den kunde också ses som en specifik kurva på en skärm. Med antennen fick man fram riktningen mellan fartyget och radiofyren och känna igen fyren. Då behövdes en stabil nolla. Trådarna från fundamentet är jordledningar för nollan.

9. Busken här är pors. Porsen användes i tiderna som kryddväxt bl.a. i öl och mjöd. Ännu kryddar man brännvin med den.

10. Minnesmärket är efter muddringsverket Nostaja som förliste en natt i en höststorm. Hela besättningen omkom. Minnesmärket ger oss en påminnelse om havets offer.

11. Under istiden rörde sig isen över vårt land från nordväst mot sydost. Den slipade alla våra berg så att Finlands alla berg sluttar mot nordväst men en brant kant mot sydost. Det syns bra här i havsbandet. Man kan använda det för att bestämma väderstrecket då man går i naturen. Där det varit istid finns också flyttblock, stora stenar utspridda i naturen. Här ser ni flera. Den lilla platån bredvid minnesstenen är ett hällkar, dvs ett ställe varifrån ett flyttblock i tiden lossnat och förts bort med isen. Den kala klippans yta uppvisar en vacker mosaik av andra stenmaterial som blandats med graniten då den i tidernas begynnelse ännu var mjuk.

12. Den lilla växten här är daggört eller rundsileshår. Den äter myggor. En sådan mosse kan ta upp till 2000 myggor på en sommar. Här växer också tranbär. Räfflorna i berget är skrapmärken efter stenar under glaciären.

13. Från havet ser kustremsan ut som enda grön linje. Därför måste man ha ett märke med specifikt utseende som syns långt och signalerar inloppet till Jakobstad. Båkar fanns därför ute vid havsbandet vid inloppet till varje stad. De fanns avbildade i marginalen på sjökorten. Båken skiljer sig från fyren genom att den inte har något ljus. Båken och den lilla vita båken på Kejsarkobben här bredvid i linje ger den gamla inseglingslinjen till Jakobstad. Båken är 21,4 m hög och byggd kring en enda hel stock i mitten. Byggdes samtidigt med gamla lotshuset 1856.

14. Det finns två arter av al i Finland, gråal och klibbal. Klibbalen växer i södra och västra Finland, gråalen i större delen av landet, även i norr. Här växer de bredvid varandra.

15. Enen är det träd som blir äldst i Finland. Enen kan bli tusen år gammal. Här ser ni enar av två olika utseenden en buskig och en pelarformad. Enens bär behöver två år att mogna. Det första året är bäret grönt det andra blir det blått. Bäret används som krydda bl.a. i gin men också i köket.

16. Här växer skogsbräken och nordbräken men också revlummer, vars spormjöl används i fyrverkeri. Genom tiderna har dylika bördiga lundar plöjts till åker. I naturtillstånd är de sällsynta.

17. Från groparna här har man tagit fyllnadsmaterial. Vägen här används nu under vintertid. I gropen här finns regnvatten och på ytan växer vår minsta växt, andmat, ett litet flytande blad med en lite rot. I tusental blir de en grön matta över vattnet.

18. Lund med rönn, liljekonvalj och ekorrbär. Både liljekonvaljen och ekorrbäret är giftiga.

19. Den stora glasbjörken är angripen av en svamp som kallas häxkvast. Sjön här är ett glo som uppkommit genom landhöjningen. Över ön har här i gått ett sund. Landhöjningen har stängt sundet och kvar har blivit en sjö. Smältvatten och regnvatten har sedan lakat ur saltet så att vattnet nu är sött. Tidigare tog man bruksvatten härifrån till stationen. I sjön växer näckros och gäddnate. Kring sjön finns hjortron och tranbär. Här häckar bl.a. vigg och svan.

Nu återvänder vi till stationen för en kopp kaffe med dopp!